Dynga

Har precis gråtit av mig lite. Känns bättre. Fast nu ljög jag.

Varför ska livet gå som typ en berg-och-dalbana? Nu lät jag som en depressed little sad girl i en tonårsbok. Men det är fan sant, först är jag typ lyckligast i hela världen. Sen känns det som nån bara skjuter mig i huvudet och allt rinner ut på marken och blir fågelbajs. och har exakt 11 minuter innan min fysikläxa ska vara inne, som jag har MINST hälften på. Kan någon ta den där lilla lyckan jag har kvar, så jag kan få dö. Tack.