Dynga

Shoo folks.
Det är empan som talar, från en vrå i bästa vännens lya på söder. Efter timmars ältande av nattens utgång och ivrigt ätande av syltmackor har jag kommit fram till att ånger är en synnerligen onödig känsla som jag efter en mycket, mycket lång tid äntligen kommit över. Iallafall när det kommer till ytliga incidenter gällande ordet som börjar med F och slutar med A.
F_ _ _ A.

Fast detta är, om du som läsare fått för dig det, EJ något bakisinlägg. Det är ej heller något fylleinlägg.

Jag skulle kalla det ett wakeup-call.
Du vet, ett sånt man får sådär på morgonkvisten av den ivrigt ringande väckarklockan.
Eller ett sånt som Knappen & Hakim väcker upp en med i NRJ Wakeup Call

Ett uppvaknande.
Inte gällande tid och rum, utan gällande otid och orum. Gällande det där som kallas "rätt", som enligt mig lika gärna skulle kunna vara fel. Vem bestämmer vad man ska ångra liksom? I slutändan handlar ändå allt om faktumet att det inte spelar någon
jävla
roll.
Kommer från nattfilosofen i en varm lägenhet över alkoholpåverkade gator. Och jag försöker bara ta mig samman och äta syltmackor och dricka vatten tills min arma kropp ger med sig och återställer sig till det normala. Med en baby i huset måste man sköta sig, ni vet. Men förlåt och snälla snälla snälla snälla. Förbarma er över denna förvirrade förvridna människa som inte gör någon annan nytta än att borsta tänderna på sin hund, ringa samtal mitt i natten till folk som inte bryr sig och längtar efter att bli full varje fredag.
Vodka
Lemon
20 cm kukar
Portkod
Inga shorts
sylt
mackor
hejdå